Vad är det rätta?
Ännu ett av mina kvällstänk...
Måste man välja den som är bäst för en? Måste man tänka så när man är 17 - 18 i december eftersom mina föräldrar inte vet vad planering innebär?
Jag kanske inte vill välja rätt just nu. För om jag gör det så innebär det ett seriöst förhållande som man inte bara gör slut i om det känns jobbigt, vilket jag vill kunna göra. Jag är less på långa förhållanden. Blä för dem! (Tillfällig känsla, så jag är inte en tragisk människa som aldrig kommer kunna ha ett förhållande. Jag vill bara inte ha ett längt förhållande just nu.) Hur som hest, tillslut skulle förhållandet ha gått så långt igen att jag får känslan av att ingen annan skulle vilja ha mig and so on och därför, även om jag funderar på att göra slut, inte våga eftersom ja, det sa jag ju. Ingen annan vill ju ha mig. Och eftersom att jag då inte kunnat ta mig ur det här förhållandet skulle det ha blivit för seriöst för att kunna avsluta det. Det hela skulle tillslut efter några år sluta i förlovning, sedan giftemål för att sedan utvecklas till barn, hus, bil - Ja hela paketet.
Jag är inte lycklig. Jag vet fortfarande inte vem jag själv är eller om det är rätt person jag är med. Jag vet inte vad jag sjäv vill, jag har ingen egen vilja, ingen självkänsla bara massor med aggressioner som behöver tas ut och ännu mer känslomässiga behov. Jag är då otrogen, notoriskt, vilket bara gör det hela ännu värre. Jag ser på han som älskar mig, som gör allt för mig, som tar hand om mig och jag sviker honom. Om och om igen. Jag kommer inte klara av att se vad jag har orsakat, splittra en familj för att jag behöver kärlek, skada den jag borde älska, den som älskar mig. Jag kommer läggas in på grund av depression - och allt detta bara för att det var viktigt att välja den rätta när jag fortfarande var en tonårstjej som inte kunde tänka på annat än kläder?
Jag vet inte om ni förstår vad jag egentligen vill få fram, det är knappt att jag gör det själv.
Måste man välja den som är bäst för en? Måste man tänka så när man är 17 - 18 i december eftersom mina föräldrar inte vet vad planering innebär?
Jag kanske inte vill välja rätt just nu. För om jag gör det så innebär det ett seriöst förhållande som man inte bara gör slut i om det känns jobbigt, vilket jag vill kunna göra. Jag är less på långa förhållanden. Blä för dem! (Tillfällig känsla, så jag är inte en tragisk människa som aldrig kommer kunna ha ett förhållande. Jag vill bara inte ha ett längt förhållande just nu.) Hur som hest, tillslut skulle förhållandet ha gått så långt igen att jag får känslan av att ingen annan skulle vilja ha mig and so on och därför, även om jag funderar på att göra slut, inte våga eftersom ja, det sa jag ju. Ingen annan vill ju ha mig. Och eftersom att jag då inte kunnat ta mig ur det här förhållandet skulle det ha blivit för seriöst för att kunna avsluta det. Det hela skulle tillslut efter några år sluta i förlovning, sedan giftemål för att sedan utvecklas till barn, hus, bil - Ja hela paketet.
Jag är inte lycklig. Jag vet fortfarande inte vem jag själv är eller om det är rätt person jag är med. Jag vet inte vad jag sjäv vill, jag har ingen egen vilja, ingen självkänsla bara massor med aggressioner som behöver tas ut och ännu mer känslomässiga behov. Jag är då otrogen, notoriskt, vilket bara gör det hela ännu värre. Jag ser på han som älskar mig, som gör allt för mig, som tar hand om mig och jag sviker honom. Om och om igen. Jag kommer inte klara av att se vad jag har orsakat, splittra en familj för att jag behöver kärlek, skada den jag borde älska, den som älskar mig. Jag kommer läggas in på grund av depression - och allt detta bara för att det var viktigt att välja den rätta när jag fortfarande var en tonårstjej som inte kunde tänka på annat än kläder?
Jag vet inte om ni förstår vad jag egentligen vill få fram, det är knappt att jag gör det själv.
Kommentarer
Trackback
