AnnaSara

Tänk om jag bara lärde mig någon gång! Alltid samma sak känns det som, jag gör samma misstag om och om igen utan att lära mig. Jag blir less på mig själv helt enkelt. Jag känner mig bara helt slut efter allt tjaffs med massa folk.. Jag kanske inte ens borde umgås med någon, det blir ändå bara fel tillslut. Haha, deppig dag idag kanske? Jag har faktiskt haft en bra dag, vi kanske någon gång ska ha filmkväll vi i Italienska gruppen, hoppas det blir av :) Vi ska i alla fall gå på Bio tillsammans och se den hära Gomorra, men det är som en lektion typ..
Men ändå, jag blir bara ledsen av allt tjaffs. Förstår ni? Det har blivit som att jag hela tiden måste tänka på vad jag säger och vad jag gör, det måste man väl alltid, men verkligen tänka efter, för säger jag fel så är det någon som gör om det om det går och säger det vidare. Hah, Luleå är fan värre än Älvsbyn, om vi ska prata om ett ställe där alla känner alla så är det Luleå. Herregud, jag började ju i Luleå för att bara få vara lite anonym, att inte alla visste vem jag är. Misslyckat? Jo. Är också grymt less på att alla har helt plötsligt fått min msn, jag har ju inte ens gett någon den?? Fattar inte vad ni tjaffsar om egentligen, om man väljer att ta en tjejs msn från sin kusin eller vad fan det nu är, så kanske man kan anta att tjejen pratat med honom? Eller? Idioter. Inte mitt fel att alla råkar vara släkt med alla, ska jag behöva släktforska om er för att få veta vem jag får prata med eller inte? Gissar att detta aldrig skulle hända en kille?