AnnaSara

Idag har jag pratat med Johan, pratat, pratat och pratat. Och kanske var det här den bästa lösningen? Vem vet? Just nu känns det inte så i alla fall.. Allt känns så fruktansvärt tomt . Jag vet inte om man ska skriva sånt här på en blogg, det kanske är för privat?  Men jg kan ju inte låtsas som om inget har hänt? En av de viktigaste personerna i mitt liv kanske håller på att bli ett minne nu? Och det är det sista jag vill.. Johan, du är en av de underbaraste jag känner, om inte den underbaraste! Allt du har gjort för mig, jag kan knappt förstå hur mycket det är, betyder så väldigt mycket för mig!

Men Britta, vad skulle jag göra utan dig då? Tack för att du finns här!





Huvva, vilken skitig spegel då.. Hm, hur avslutar man ett sånt här inlägg? De här bilderna är från imorse, när jag var glad..