AnnaSara

Det måste få ta tid, eller hur? Allt måste få ta sin tid, hur gärna man än vill att någonting ska hända så måste det få hända av sig själv för att det ska bli så bra som det kan bli. Rusar man in i någonting så blir det så lätt fel, jag är väl expert på sådant vid det här laget så jag borde veta. Jag vet också att jag kan ha jäkligt svårt att öppna käften och säga vad jag vill och hur jag känner, därför tråkar jag ut er allihop med mina tankar. Men det är väl bara sluta läsa om det blir jobbigt. Hur som helst, jag måste nog erkänna att jag har varit jäkligt taskig mot folk de här senaste månaderna. Inte direkt med flit, men ändå så visste jag någon stans att det jag gjorde var fel. Jag trodde att jag gillade men så var det inte, inte alls, det enda jag gillade var tanken på att någon gillade mig.. Jag vet, jag var elak och helt enkelt besatt i tanken på att få vara någon som någon verkligen tyckte om mig och ville vara med mig. Men jag borde kanske också mitt i allt ha tänkt på vad jag själv kände och att det kanske inte bara är mig det handlar om. Att det är så lätt att göra någon annan illa. Men gjort är gjort och jag kan inte göra någonting åt det som hänt, det jag däremot kan göra är att lära mig av det som hände. Att bara ta det lugnt. Jag tror väl inte på ödet direkt, men just om det handlar om sånt här kanske jag gör det. Är det menat att det kommer hända så gör det nog det, om man låter det ta sin tid.

Okej. Då var det sagt, dags för nästa grej då. Jag har inget tålamod. Jag vet att jag vill ta det lugnt, lära känna och bara se vart det går. Det är i alla fall vad jag sagt, och nu är det ju så. Perfekt. Jag har inte bara kastat mig in i någonting och vet nu också precis hur jag känner, vilket är rätt ovanligt när det handlar om mig. Men ändå, trots att jag trivs jäkligt bra som det är nu, så vill jag ändå veta - Vilket håll går vi åt? Vart är vi påväg? Jag vet jag vet, lite dubbelmoral i det hela. Jag vill ta det lugnt, se vad som händer, men ändå veta i förväg. Jag vet inte om jag kom fram till någonting genom att skriva det här, det ända jag kan säga är att det var längesen jag kände såhär, väldigt längesen, jag har inte varit såhär glad på länge, skrattat såhär mycket eller mått bara allmänt bra, och jag hoppas att det kommer fortsätta och att det sen blir någonting.. Ja, någonting fint bara. Time will tell.. Men som sagt, jag har inte mycket tålamod.. Haha.

Men som sagt, jag vet vad jag känner och jag hoppas att det tillslut kan bli någonting.