AnnaSara

Vet ni hur lycklig jag är? Jag tror inte det.. Alla har upp och ner dagar, eller hur? Och det är ju kanske dem man skriver om på bloggen, kanske är man inte så bra på att skriva det roliga, underbara och det fina på sin blogg? Visst brukar jag skriva om hur kul jag och Emil har haft det och så, men det går ju inte att förklara i ord hur det är då vi är med varandra. Vi kan skratta tills vi gråter, vi kan prata om allt, jag tror och känner att vi kan berätta om någonting är fel, vi är ett sånt där par som avslutar varandras meningar, vi behöver inte säga någonting, vi vet ändå vad den andra tänker - ärligt, det kan vara lite spooky ibland när jag sitter och tänker på någonting (och då inte vad som helst som typ: vilket fint väder, utan någonting personligt) och då kan Emil bara fråga - Du hur känns det eller det. Jag är så lycklig för att han finns i mitt liv.

Mina vänner, allihopa, är de finaste man kan ha! Jag är en sån som inte har 1000 bästavänner. Nej jag har 4 riktigt riktigt nära vänner som jag hoppas kan finnas i mitt liv för alltid! När jag är med dem kan jag säga allt, skratta åt allt och prata ut. De gör mig lycklig.

Jag har en underbar familj. Hela min familj, och den är rätt stor med halvsyskon och bonusförädrar, men jag älskar dem alla, för alla vill mitt bästa och alla finns där för mig, Jämt! Det är nog familjen som är lättast att försumma, man tar dem förgivet. Ni skulle bara veta vad de gör för mig - fixar bilen, köper saker tills jag ska flytta, pratar när jag behöver, kramas när jag behöver, finns alltid där - anytime! Underbart. Min familj gör mig lycklig.

Jag ska börja sjuksköterskeutbildningen till hösten, min dröm, mitt mål sedan länge. Det gör mig lycklig att jag lyckats!



Vår första bild tillsammans! <3