AnnaSara

Alltså, visst är det så att killar inte blir sjuk så ofta men när de väl blir det så är de helt utslagna? Visst känner jag mig småsjuk då och då, och ja, jag kanske gör det lite värre än vad det är för att emil ska fara och köpa godis åt mig. Visst, jag erkänner det ;) MEN (!) Jag vet ju om att jag inte håller på att dö i alla fall. Herregud, jag har ju jobbat medans jag hade en härlig urinvägsifektion ;)

Av alla jag pratat med så verkar vi vara överens om detta, de är inte så stora och starka som de vill verka! När de blir sjuka så ligger de och stönar eller gnyr, nästan som hundar, de kan inte gå, sover hela dagen, ja ni vet?

Varför tar jag upp det här då? Jo, jag fick nyss ett samtal från en ynklig liten Emil som ringer och säger såhär:

-Halååååå... (väldigt svagt..) Jag tänkte bara berätta för dig att jag ska försöööka äta lite..(Emil)
-Jaså, jaha, men vad bra (Jag)
-Ja... Nu vet du det.. (Emil, väldigt ynkligt)
-Jo.. (Jag, lite oförstående)

Sen så råkade jag visst börja skratta litte åt min stackars sjukling, och det ska ni veta, det var inte populärt! Men trots att man kan bli lite irriterad över deras ynklighet så kan man ju inte låta bli att bli lite.. ja mammiga. Är det liksom en sån där instinkt som vi kvinnor bara har? Fast.. Nog är dom himla läthanterliga när dom är sådär, det är bara pussa lite på dem och sen kan de få ligga och sova och jag har tv:n helt för mig själv :)

Jaja, han får ta och friskna till tills imorgon för då ska vi ju kalasa ;)